lindaannemariesahlstrom - Det surras i min hjärna

Nu är jag här igen för att klaga och tycka synd om mig själv.. hm! Sorry för det, men just nu fungerar denna blogg som en vintilation för mina problem haha så om ni inte orkar läsa, gör det inte! Simple.. Men vet inte vad som pågår i mitt liv just nu. Känner mig väldigt nere av någon anledning och känns som ingenting står rätt till i mitt huvud. Folkhälsovetaren i mig vill säga att det är för jag inte tränar och äter rätt som jag inte frigör några endorfiner (som kan bidra till deprisson) som gör att jag är väldigt nere. Men vem vet?! Min kropp har på senaste tiden varit relativt bra ändå känns som min hals börjar ge sig lite igen så tror jag kan börja små gymma igen! Det känns dock så sjukt tungt! Jag har gång på gång denna vecka valt att ligga i soffan och äta massa skit istället för att försöka ut och gå osv. Men jag känner mig helt slut i psyket och i kroppen! Har väl en livskris eller något haha känns så fult att säga det men ja vad gör man. Skolan gör inte saken bättre heller.. Har sjukt mycket, ska skriva mer än en halv uppgift fram till nästa söndag plus att sen ska jag börja omedelbart med en lika stor, har grupparbete och redovisning den 15:e har högskoleprovet i helgen(!!) och i måndags började jag en ny kurs med allt vad det innebär. Kommer få skriva två hemtentor samtidigt när en är för mycket.. Nej det kryllar av tankar i mitt huvud just nu! Ovanpå allt detta så har jag panik över praktikplats min utbildning och jobb efteråt.. Jag fick inte den praktikplats som jag verkligen ville ha, alltså det var verkligen to die for! Jag skrev redan i höstas som alltså är ett år innan jag ska ha praktik för att jag verkligen ville ha den. Då säger dem att jag ska söka till hösten, när hösten kommer säger min lärare att jag inte ska kontakta dem för dem hade strul med vem som skulle stå som kontaktperson och att jag skulle vänta på klartecken från henne. Väl efter ett tag så hör jag från mina klasskompisar att dem hade tagit kontakt iaf med dem och fått praktikplats. Då blir jag frustrerad och mailar min lärare och hon ger klartecken att ringa.. Jag gör det och personen säger att dem ska behandla alla ansökningar och att jag ska vänta på besked om någon kunde ta emot mig. Igår mailar jag igen då jag inte hört något på 2 månader plus att ännu en person i klassen fått praktik där.. Hon mailar idag och säger att det är ingen som kan ta emot ytterligare personer. Alltså jag bryter ihop snart?! Det var verkligen den ENDA kontakten jag skulle ha med arbetslivet och mitt drömjobb efter examen så får man detta som en smäll i ansiktet. Jag blir så ledsen och tömd på energi eftersom jag verkligen lagt ner mycket tid och engagemang till detta för att jag verkligen ville ha praktikplats där och det är sjukt svårt att hitta och få praktikplats för sitt område man vill jobba med.. Det här är verkligen skit!

Ja vad gör man? Som sagt så känner jag mig så sjukt tömd på energi och livsglädje så jag känner inte igen mig själv längre. Får tankar att jag bara vill flytta hem till borgen så jag kan ligga i den soffan, få allt serverat och bara ut och springa på åkrarna och leva i min lilla bubbla! Men jag är inte en sån person som bara ger upp i första taget och skiter i allt för att ett litet hinder är i vägen. Nej men nu känns det annorlunda känns som om det inte finns annat än hinder och att man verkligen är helt slut! Men jag kämpar på och försöker verkligen göra dagarna till det bättre. Jag är iaf enormt tacksam för att jag har en pojkvän som älskar mig och vill dela med sig av sitt hem, vänner som är obeskrivliga (trots att det känns som om man glider ifrån varann lite) och sist men inte minst en underbar familj och släkt som jag inte skulle kunna leva utan..

Får känslor ibland att jag saknar att jobba också, kan det vara det!?! Nu när jag endast sitter hemma och pluggar hela dagarna så har man så mycket tid med sig själv att det är oundvikligt att sitta och spekulera och verkligen känna efter? Men det ska väl inte vara till det sämre eller?.. Nej ibland vill jag bara ha tillbaka 2011-2012 då livet var ganska simpelt men otroligt roligt och lustfyllt!

Mitt älskade Spm09!

Önskar man kunde ta till sig av denna bruds energi och ideér, verkligen kloka ord! ( Zarah Öberg)

Det handlar om inställning och människan är i grunden lat. Det gäller att peppa sig till att VILJA, se glädje och utmaning i det som är annorlunda och faktiskt ge saker och människor en chans. När du lär känna dig själv, blir det väldigt tydligt vad du vill och vad du tycker är roligt. Ofta lyssnar vi mer på andra människor än på vår inre röst och intuition, vilket gör det mindre lätt att finna det som får hjärtat att brinna lite extra. Och det behövs fler ledare som är ödmjuka inför att alla är olika och att alla har olika förutsättningar, önskemål och tankar... För är det oerhört viktigt att ta hänsyn till olikheter och se dem som något fint, istället för att försöka hitta saker som skall fungera på en hel befolkning. Det är också viktigt att vi peppar varandra och älskar varandra även när vi misslyckas, så att vi lär oss att det är okej att misslyckas, och att vi är lika mycket värda oavsett. Alla motgånger, misslyckanden och kriser är ju början på en utveckling som i slutändan oftast gör oss starkare. Jag vill uppmuntra barn till att våga chansa och våga följa sina drömmar, oavsett om det är tufft och kräver lite extra..!

Ta ner ribban, minska kraven på dig själv. Genom att uppmärksamma alla fördelar, är det lättare att stå emot när det känns tufft.

Linda Sahlström